Sveriges politiska system är ett representativt demokratiskt system, där det finns fyra nivåer av politisk representation: riksdagen, landstingen, kommunerna och församlingarna. Riksdagen är den högsta beslutande organet i landet och består av 349 ledamöter som väljs vart fjärde år genom allmänna val. Landstingens uppgift är främst att ansvara för hälso- och sjukvården, samhällsplaneringen och kollektivtrafiken. De 31 landstingen i Sverige har dock olika befogenheter beroende på vilken typ av landsting det handlar om. Kommunerna är de minsta politiska enheterna i Sverige och har främst ansvar för skolan, omsorgen, kulturen och trafiken. Församlingarna är de minsta enheterna inom den svenska kyrkan och har ansvar för präster, kyrkbyggnader och begravningar.
Allmänna val
Allmänna val är ett viktigt inslag i det demokratiska systemet. Valen görs regelbundet och ger alla medborgare möjlighet att påverka den politiska utvecklingen. Valen är en central del av folkstyrelsen, som är grundlagen för det svenska samhället. Genom allmänna val väljs representanter till riksdagen, landstingen och kommunernas fullmäktige. Representanterna väljs för en viss tid, vanligen fyra år. Under den tiden arbetar de för att genomföra de beslut som fattas i de olika folkhuvudmännens organ.
Riksdagen och dess roll
Riksdagen är den lagstiftande församlingen i Sverige. De lagar och bestämmelser som riksdagen antar gäller för alla inom landet. Riksdagen har även hand om budgeten, skattesatserna och de offentliga utgifterna. Detta innebär att riksdagen har en mycket viktig roll i det svenska samhället. I Sverige finns det 349 ledamöter i riksdagen, som representerar de olika partierna som finns i landet. Alla partier är inte representerade i riksdagen, eftersom man måste ha minst 4 % av rösterna för att kunna vara med.Varje mandatperiod (fyrtiofem månader) väljs drygt hundra nya ledamöter till riksdagen, efter valen som hålls var fjortonde dag. På grund av detta kan ingen person sitta mer än tre perioder i rad i riksdagen, trots att det finns undantag från denna regel (till exempel statsministern).
Regeringen och dess uppgifter
Enligt svensk grundlag är det regeringen som har den yttersta makten i landet. Regeringen ansvarar för att genomföra de beslut som fattas av riksdagen och ska arbeta för att uppnå de mål och den politik som riksdagen har fastställt. Regeringen består av statsministern och de övriga ministerna. Statsministern är regeringens ordförande och ansvarar inför riksdagen för dess verksamhet. De övriga ministerna leder de olika departementen, som är regeringens centrala myndigheter. I varje departement finns en minister, ett antal ställföreträdande ministers (viceminister) och en departementschef. Departementschefen leder departementets centraladministration med anställda inom tjänstemanna- och specialkompetensområdena.
Lagstiftning och beslutsfattande
En viktig del av det svenska samhället är lagstiftning och beslutsfattande. Detta är de processer som används för att skapa och ändra lagar i Sverige. En viktig del av dessa processer är den folkomröstning som hålls vart fjärde år, då alla svenskar har möjlighet att delta i beslutet om vilka frågor som ska behandlas av riksdagen. Riksdagen är den svenska parlamentet, och det är här lagarna blir till efter debatter och beslut. Ett annat viktigt organ när det gäller lagstiftning och beslutsfattande i Sverige är Regeringen, som består av Statsministern och andra ministrar. De ansvarar för att genomföra de lagar som riksdagen har beslutat om, och de har också en roll i att initiera nya lagar. Lagstiftningen och beslutsfattandet i Sverige tar alltså hänsyn både till folket (genom riksdagsvalen) och till regeringens roller i processen.
Partier och deras styrka
Partier är organiseringar av individer som delar gemensamma politiska mål. Partier väljs för att representera väljarna i olika fora, såsom riksdagen eller kommunfullmäktige. På svenska används ofta orden parti och rörelse synonymt, men enligt den strikta definitionen är en politisk rörelse en bredare sammanslutning av personer med liknande politiska tankar, medan ett parti är en formell organisation inom en rörelse som har som syfte att påverka beslutsfattandet i det offentliga rummet.
I Sverige finns det idag flera olika typer av partier: de etablerade partierna som har sitt ursprung i arbetarrörelsen och borgerligheten, de nya partierna som har startats under de senaste decennierna och de gräsrotspartierna som är lokalt förankrade och ofta engagerade i frågor om miljö och hållbar utveckling. De flesta partier positionerar sig n somewhere along a left-right political spectrum, with the left typically associated with socialism and the right with capitalism. In recent years, however, there has been a growing trend among parties to adopt more populist or anti-establishment positions regardless of their location on the spectrum.
The strength of a party is determined by many factors, including its size, financial resources, media coverage and support from influential individuals or groups. The ability of a party to mobilise its supporters – through campaigning and other activities – is also important. In Sweden, the two largest parties are the Social Democrats (S) and the Moderate Party (M), which have alternated in power since 1932. These parties are usually referred to as the ‘blockpartiers’ because they have dominated Swedish politics for so long and have been able to command majority support in parliament even when they haven’t had a majority of votes among the electorate (as was the case in 2014).
